Hemland
Det finns inget hemland
de gamla blev kvar vid ett
bord fyllt av rester av ord
från en sista invit
(jag finns där osynlig men inte oskyldig)
hon prövar försiktigt att
stödja foten mot marken
för att minnas jorden
hur det var då hon förväxlade
inre förväntan med världen
Nu har han kommit en sista
visit så stiger han fram och
hon kan andas ut
”så stillsamt väder vi har idag"
(och jag blir fri)
men varför blåser det så underligt i
— bröstbenstrakten —
©Lena Eliasson Ewald
©Lena Andersson.fd