Utan för Amdo
Somliga broar bär spår av
lagda framtids sår, säger du den som vid
varje steglös längtan gråter. Du en gisten kropp
pinad av uthållighet. Jag har väntat dem, tänkt
på dem som byggde, vävde ett spann, säger du,
i aningslöst sammanvävd kranskärlsmakramé
över denna krater sammanband en bro i
väglöst land
Den tolfte juni nåddes gränsen vid Tuotuohe
inte långt från de tio största flodernas källa
vid Tanggulabergen landet mellan Qinghai
och Tibet. Utanför Amdo lades den första
rälsen, berättar du, en befrielse försvinnande
likt en kinesisk armé en seger över denna
världens yttersta rand, för vem
i ett sista väglöst land
©Lena Eliasson Ewald
©Lena Andersson.fd