Vita gäss
tunna saltvattenveck
spolas mot kusten
vågor söker en strandlinje
Det som förr flutit finns där
vrakgods från omtagning efter omtagning
(efter omtagning efter omtagning…)
historiens kurvor punkter pulserande
viskar den vaga förnimmelsens språk
glasväggar
som inte längre ger inte något skydd.
”Grey grey, grey white grey grey Black
grey white grey grey grey grey White grey
grey grey Black grey grey”
Han hade läst det någonstans
och medan han gick utmed vattenlinjen
ser han att han inte kände dessa namn
känner heller inte namnet
som röjer platsens närvaro i honom
(är det detta att vara bit vis att förskjutas bort?)
Vilken är den närvaro som finns bortom teorierna?
©Lena Eliasson Ewald
©Lena Andersson.fd