Utan för Amdo

Somliga broar bär spår av

lagda framtids sår, säger du den som vid

varje steglös längtan gråter. Du en gisten kropp

pinad av uthållighet. Jag har väntat dem, tänkt

på dem som byggde, vävde ett spann, säger du,

i aningslöst sammanvävd kranskärlsmakramé

över denna krater sammanband en bro i

väglöst land

Den tolfte juni nåddes gränsen vid Tuotuohe

inte långt från de tio största flodernas källa

vid Tanggulabergen landet mellan Qinghai

och Tibet. Utanför Amdo lades den första

rälsen, berättar du, en befrielse försvinnande

likt en kinesisk armé en seger över denna

världens yttersta rand, för vem

i ett sista väglöst land