hem

Payne´s Grey

valt att komma utan vara

valt att gå innan. 

(Jag lät min tvekan tala.)

Så står han där igen

i denna stora drivande tystnad som alltid gäckat punkten

för hans längtan efter sammanhållna rum.

Går en stund (ser på stenarna) i ett nu

reducerat till något verkligt

det som blev kvar

efter det att han ord efter ord

mening för mening repat upp den bild

som så nogsamt tråcklats samman.

Alla dessa val

som kommit att utgöra honom (hade han kunnat välj andra ögonblick

memorerat andra nu och därmed befunnit sig på annan plats?)

— Förmodligen.

Han förstår att porträttet inte är entydigt

bara för att hans handling är det.