IV

©Lena Eliasson Ewald

©Lena Andersson.fd


av att vi alltid varit hungriga

velat älska leva nära detta hav.


Hans blick söker ett skal

varsamt lossar han ett ur kvarlämningen

smeker insidan låter fingret glida

i det lena konkava

svagt vågiga skalet

(Vem åt dig, åt vem frambar du dig som offergåva?)


Står där nu som då vore här

vågor av passager

skoningslösa avbrott

lukterna, magen ögonblicket

dit han förflyttats

utan att han kan värja sig

(Den som åt dig

hur förmådde han att nå dig,

hur talade han till dig, hur rörde han vid ditt?)


” I am plunged in desire…so violent was the

Desire that swelled in me like a sea

And covered my eyes with mist…”


Han kunde ha tillåtit henne

men han hade alltid ryggat för det väsentliga