II

©Lena Eliasson Ewald

©Lena Andersson.fd


Vita gäss

tunna saltvattenveck

spolas mot kusten

vågor söker en strandlinje

Det som förr flutit finns där

vrakgods från omtagning efter omtagning

(efter omtagning efter omtagning…)

historiens kurvor punkter   pulserande

viskar den vaga förnimmelsens språk

glasväggar

som inte längre ger inte något skydd.


”Grey grey, grey white grey grey Black

grey white grey grey grey grey White grey

grey grey Black grey grey”


Han hade läst det någonstans

och medan han gick utmed vattenlinjen

ser han att han inte kände dessa namn


känner heller inte namnet

som röjer platsens närvaro i honom

(är det detta att vara bit  vis  att förskjutas bort?)

Vilken är den närvaro som finns bortom teorierna?